Jesper

2009-10-16 

Som ett slag i magen , som en smäll över ansiktet fick jag samtalet i onsdags förmiddag kl 11,21.

Det var Lasse som ringde, han frågade om jag var ensam, jag förstod först ingenting,, varför frågar han det så innerligt.

Sedan kom det. 
Jag måste ta det här på telefnen och jag hoppas att du förstår. Jesper är död. 
VA??? Ja du hörde vad jag sa, han körde ihjäl sej på moppen inatt.

Jag trodde hela världen rasade samman, att golvet försvann under mina fötter. Vad faaan är det han säger egentligen? 

Det kan inte vara sant?!?! 
Jag kände hur benen vek sen under mej och jag stod på knä och bara dunkade huvudet i mina händer, min älskade pojke, han är ju som en son för mej,, älskar honom som min son, detta kan inte vara sant. Tankarna for runt i skallen på mej och jag visste inte vad jag skulle ta mej till.. Med stackars Lasse i luren som tar sej för att ringa mej och tala om för sitta där och höra på mej som blir fulkomligt hysterisk och förtvivlad, som om han int had nog med sitt?!?! :-( Jag tänkte inte så långt, tänker fortfarande inte. Tänker ingettning.. är helt tom och borta. 
Jag har förlorat en del av mej själv och denna bit kommer bara fyllas med ett tomrum av saknad och länktan och minnen. Lilla lilla Caroline,, har du inte fått vara med om nog i din unga ålder. Min älskade tjej, jag finner inga ord för vad jag känner.  Jonatan, Miranda och Hampus. mina älsklingar har förlorat sin bror. 

Tårarna rinner nedför mina kinder, som en kniv sticker det i hjärtat. Jag har inga ord, det finns inga ord, det finns ingen rättvisa.. 

Jesper,, endast 15 år gammal, hade knappt börjat livet förrns det tar slut. 
Var det hans mamma som ville ha honom åter? Var det ödet? Vad det än vad så gör det så ont i mej, jag kan inte andas, känns som jag ska kvävas. Jag kommer aldrig att förstå, aldrig acceptera men kanske lära mej leva med denna smärta. Då jag måste, jag måtse för mina barns skull och jag vet att du skulle vilja att vi forsätter våra liv.

Du underbara spralliga glada kille med glimten i ögonen hela tiden, och med en känslighet inte av dess like, en känslomänniska som mer eller mindre alltid var glad.

Jag älskar dej Jesper, kommer alltid att göra och saknaden är enorm.

 

Slideshow med bilder och musik

Tack alla ni som orkat läsa.
MVH Linda

 

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ 
Du dog alldeles för ung, det finns ingen mening hur ska man någonsin kunna tro? 
Du blev aldrig vuxen, du hann aldrig känna på hur det verkligen var att leva.
Ett år har passerat av sorg och av saknad, och för dej är det säkert bara en dag av skoj. 

Med snövita vingar styr du nu din nya tuffa moped,
över de himmelska vägarna, breda och fina och utan mötande trafik. 

Jag saknar dej Jesper, du finns alltid i mitt hjärta. 
♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

 

 

2010-08-13
10 Månader av saknad. 

Tid? Vad är tid? Varför ska allt kännas så jäkla tungt hela tiden, Min älskade pojke försvann för exakt 10 månader sedan, ganska precis faktiskt på klockslaget så sa det pang... Och han var borta, borta för alltid.

Jesper skulle snart fylla 16 år, men han får inte och inte vi andra heller uppleva denna dag, vi får inte heller uppleva resten av hans uppväxt, student, bröllop, barn. Varför tänker jag så? Jag kan omöjligt göra något åt det, och den ända som mår dåligt av det är jag. Jag vet att Jesper skulle vara galen på mej om han vore här. 

Men vad ska jag göra? Jag klarar inte av att hantera detta, inte ens nu efter 10 månader. Det borde bli lättare med tiden men det känns bara som att det blir värre och värre ju längre tiden går.

Min Hampus är så vansinnigt lik sin bror. I sitt sätt att bete sej, i sitt rörelsemönster i sitt allt. På gott och ont naturligtvis, om jag bara klarade av att inse och hantera att Jesper inte kommer att komma tillbaka vore det kanske mest på gott iom att han lever vidare iaf genom oss andra som vi minns honom och genom Hampus, men att se Hampus likheter smärtar mej oxå. 
Vad jag än gör, hur jag än tänker på mina barn är det någonting som fattas, någon som saknas. 

Tid? Vad är tid? Du skulle behövt få mera.

Puss

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

2010-08-24

Idag fyller din lillebror 10 år. Jag minns så väl när du var 10, jag minns så väl även när du var 1,2 och 5. Du var en underbar och väldigt energisk pojke, precis som din bror är och alltid varit.

Ju äldre han blir, ju mera lika blir ni, både i utseendet och i hur ni för er och pratar.

Idag gjorde jag även min nya tatuering, porträttet av dej finns nu på min vänstra överarm. Jag ska även sätta dit årtal och eventuellt lite färgglada blommor bara för att du var en kille som spred glädje var än du befann dej. Precis som vackra blommor oxå har en förmåga att göra.

Puss puss mitt hjärta.

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)