Katarina

Lyssna på sången Caroline valde ut till sin egen mammas begravning,,,
Jag fick låna en ängel

Snart har 5 månader gått sedan du somnade in. Du lider ej mer, men vi andra lider. Vi lider över att du inte finns bland oss mera. 
Du var en del i mitt liv under ca 27 års tid, vi var med om massor tillsammans. 
Denna tånårstid, en skojjig tid för oss, men samtidigt en ganska smärtsam tid ibland, med olycklig kärlek etc.

Det har oxå varit en hel del dispyter mellan oss pga vissa anledningar men av någon anledning har vi alltid funnits kvar för varandra sedan om det varit något. 

Alla visste ju att du var sjuk,, men :'( inte så sjuk.... Alla vi visste att detta kunde ske,, men inte nu,, inte NU! Ingen iaf inte jag,, var inte beredd på detta,,,, 

Det finns många sånger som jag hör och då tänker jag på bland annat dej, 
musik från vår tid. 
Allt känns så konstigt, du ringer inte längre glad i hågen och bara vill prata strunt. 

Du har ju underbara barn som jag älskar som mina egna, det vet du ju redan. 
Jag vet att man inte får lägga ut bilder på folk på internet, gäller det även vänner som ej längre lever? Aja hur som,, om det gör det,,, anmäl mej,, jag vill iaf visa ett av dom sista bilderna som tog på min vän i livet, hon hade varit hos en fotograf som gjort henne fin och sedan fotograferat henne. 

 

Hon var så stolt över dessa bilder, och inte tala om hennes barn,, dom var såå stolta,, det är min mamma sa dom....

Jesper,, lilla gubben,, Jag kan fortfarande inte svara på din fråga. Du frågade mej på sjukhuset precis efter att hon somnat in för att ej vakna mer,, varför min mamma,,  
jag är ju bara en pojke på 12 år, utan mamma.. varför.... ? 
Jaa du hjärtat det går nog inte att svara på det.
Iaf kan inte jag.

Caroline,, nu vet jag inte exakt vad jag ska skriva,, jag vill bara påminna dej om det din mamma sa,, var försiktig. Du vet lika bra som jag att jag oxå vet mycket av det hon berättade föär dej en del av egen erfarenhet som hon inte vill att du gör samma dumheter av, hm inte för att vi gjorde npgra dumheter men iaf. ;-)
Ta det försiktigt iaf,, Jag älskar er både det vet ni....

Men den dära dagen den 20 april då telefonen ringer, det är Micke, din bror. Han är helt i upplösningstillstånd, talar om att nu är det kört. Du kommer att dö....... Jag får panik, vill ju komma ner till dej inte för att du kanske skulkle förstå eller att jag ens skulle hinna men för barnen.... Göteborg.,,,, det tar ju massor av did att bara ta sej ner.. 
Micke skulle åka, fick veta att Gun skulle ner oxå,, fick tag i henne och det skulle gå bra att jag åkte med dom,, Tristan bara 4 månader då,, barnen,,,,, hur attans skulle jag lösa det,, men ner skulle jag....

Ringer till min syster Annicka,,  hon jobbade men jag kunde lämna Tristan där tills Johan skulle komma hem, Miranda och Hampus fick gå till mormor. 

Allt löst på 20 min,, efter 30 minuter satt vi i bilen.. puh,,,, adrenalinet pumpade och jag hade nog inte fattat att det faktiskt var kört. Ville ner iaf för säkerhets skull.... 

Jo då vi hann ner,, du levde,, men var ej vaken. Du var nersövd och hade slangar i halsen och jaa usch.. 
Denna tid var hur jobbigt som helst, men jag bet ihop,, hm som vanligt... 
Barnen var ju där.. Jag måste vara stark inför dom. Dom vet att jag är ledsen men jag behöver kunna vara sansad. 
Timme efter timme gick, Caroline och Micke hade åkt hem för att försöka sova lite, Jesper, Jag, Gun, Camilla Och Tessi var kvar på sjukhuset. Jag satt med dej, min vän hela tiden. Fram tills slutet. Jag höll din hand.
Apparaten började pipa och jag röck till... frågade läkaren vad som händer, ska dom andra hämtas? är det dags? det klumpade sej i halsen och brännde bakom ögonlocken. 
Jag såg hur hjärtverksamheten skönk mer och mer,, nu var den på noll... ____________________________ ett andetag och nu var du borta.. BORTA,,, för alltid.... Inte ens 34 år fyllda.
Du finns inte mera,, bara i våra tankar.. 

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)